Berättelser

I Sverige lever ca 5000 människor med hiv. Deras historier skiljer sig åt, och alla har sin egen berättelse om hur det är att leva med hiv i Sverige idag.

Så här berättar en av dem:

"Jag är kvinna och tillhör dem som inte kunde få hiv 1989 då man i Sverige talade om riskgrupper som prostituerade, missbrukare och homosexuella. Jag hade sett något teveprogram som handlade om hiv men i min krets av människor pratade vi aldrig om den här sjukdomen. Jag trodde aldrig att det skulle kunna hända mig.

En gång när jag var utomlands hade jag oskyddad sex. När jag kom hem fick jag en stark känsla av att jag ville gå och kontrollera att jag inte hade fått någon könssjukdom. Jag är lite knasig av mig och vågade inte gå till någon mottagning för hud och veneriska sjukdomar. För att avdramatisera det hela gick jag istället till en mödravårdscentral och frågade om de kunde hjälpa mig. När jag kom till mottagningen tänkte jag att jag nog borde göra ett hivtest också. Jag bad om det, men läkaren tyckte att det verkade onödigt. Jag tillhörde ju inte någon riskgrupp. Läkaren antydde att om jag var så rädd för att bli smittad av en man så kanske de bottnade i någonting annat, och att jag kanske borde avhålla mig från sex. Men jag stod på mig. Hon var minst lika chockad som jag när hon skulle lämna beskedet. Jag fattade ingenting när hon berättade för mig att jag hade hiv. Tänk om jag hade lyssnat på läkaren och gått med på att inte testa mig. Hur många kunde jag då inte ha smittat genom åren? Jag har ju hela tiden känt mig så frisk och skulle säkert inte ha anat att jag bär på hiv.

Idag, tretton år senare, är det svårt att se tillbaka. Det är svårt att berätta om hur tungt det kändes när jag fick beskedet. Att få ett sådant besked var en katastrof för mig. Hela mitt liv påverkades. Det blev starten på en lång och svår resa; och resan på pågår ännu."

Utdrag ur boken Innanför av Steve Sjöquist